Nothing compares to you

I call you I need you
My heart's on fire
Come to me come to me wild and wild
You come to me
Give me everything I need
Give me a lifetime of promises and a world of dreams
Speak a language of love like you know what it means
And it can't be wrong
Take my heart and make it strong again

Det är väldigt stora hopp mellan gångerna jag skriver, men det kan inte hjälpas...
Som vanligt när jag skriver här har jag väldigt mycket i skolan, vilket verkligen suger!
Eftersom det här med körkort också tar en hel del tid är det ganska frustrerande. Som fina lilla Clara sa så bra "Man borde inte få ta körkort och gå i skolan samtidigt. Det är som att jobba två heltidsjobb" (hon sa inte riktigt så, men summan av kardemumman var ungefär den samma). Förhoppningsvis kommer det att fixa sig :)
Har gjort några tester nu på körskolan dessa dagarna och jag känner mig seriöst helt korkad! Det känns som att jag kan allting, men när jag väl gör testerna så är svaren så lika och ofta är svaren väldigt självklara och då blir allt klart fel :(  

Har fått dille på en låt nu som jag lyckades få tag på av en slump, "nothing compares 2 you" med Anna Bergendahl och den är såååå bra!! Den får mig att tänka på en viss ung man som är en stor del av mitt liv och tar upp en stor del av min hjärna och mitt hjärta. Jag tyckte från början när han flyttade till Halmstad att det inte var några problem, att det fungerade väldigt bra och mycket bättre än vi båda hade trott. Vi hade ett mål att sträva efter, att när jag tog studenten då skulle allt bli mycket bättre. Men så kommer det inte att bli och vi kommer antagligen att få ha det så här en lång tid framöver. Jag trodde också att det skulle bli enklare och enklare med tiden och att vi skulle bli vana att bara ses en gång i veckan om vi har tur. Dessvärre har det blivit tvärt om och jag saknar honom heeeela tiden. På ett sätt är det bra att vi inte har möjlighet att träffas så ofta då jag istället kan koncentrera mig på träning, skola och körkort och han på sin skola och träning. Men på alla andra sätt är det dåligt. Helgerna planeras in iminsta detalj så att vi kan träffas och så att vi också ska hinna med allt annat som ska göras och när helgerna är över känns det som vi träffats i 2 sekunder. Tyvärr finns det ingenting vi kan göra.. men jag är såå glad att jag har honooch att vi känner för varandra som vi gör! Du underlättar min vardag enormt<3

Nä nu ska jag kolla på DHW som börjar idaaaaaaag! ÄNTLIGEEEN! SÅ nu kommer jag ta plats framför tv:n varje tisdag klockan 21.00! Stör inte för allt i livet!

Puss och hej leverpastej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0